Anette Alén-Savikko:

Jag sitter vid fruskostbordet och bläddrar genom nyhetsflödet. Dagens nyheter har generarats automatiskt i stället för att en journalist skulle ha skrivit dem. Det är en så kallad nyhetsrobot som skrivit dem. Mitt personliga nyhetsflöde har prioriterats och anpassats på basis av olika slags användardata som gäller mitt mediebruk.

Skulle du vilja veta hur man producerar nyheter i ditt nyhetsflöde och vilka mekanismer som står bakom datorstödd automatisering inom mediebranchen? Är det någon skillnad mellan politiska och andra slags nyheter? Varför tänker du som du gör? Har du någonsin stött på en märkning för ansvarsfull journalistik eller en notis om nyhetsautomation?

Dessa frågor handlar inte om en avlägsen science fiction-framtid. Det handlar om vår vardag. Det finns nämligen datorgenererade nyheter och andra slags innehåll som skapats eller anpassats automatiskt runt omkring dig när du surfar på nätet. Många stora mediebolag, inklusive New York Times, har använt nyhetsrobotar i flera år. Men även här i Finland har vi några exempel på nyhetsrobotar: Yle har sin egen nyhetsrobot som kallas Voitto.

Nyhetsrobotarna är inte några människoliknande maskiner som sitter vid ett skrivbord och skriver med datorer eller pennor. Nyhetsrobotar är snarare osynliga, virtuella agenter eller funktioner bakom innehållsproduktionen. Det finns alltid en människa – eller flera människor – bakom dessa robotar. Det finns kodare som skriver alla nötvändiga direktiv för datorprogrammen (dessa kallas algoritmer) som skapar själva innehållet. Därtill finns det fortfarande massor av ”riktiga” journalister och redaktörer som tar hand om alla grundläggande innehållsmässiga och redaktionella frågor. Det är alltså fråga om en viss grad av automation inom mediebranschen.

Ett demokratiskt samhälle bygger på folkstyre och den enskildes rätt att påverka och ta del i samhällelig utveckling. Olika gamla och nya massmedier – tidningar, tv, nätpublikationer och så vidare – spelar en stor roll som den fjärde statsmakten vid sidan av den lagstiftande (riksdagen), den verkställande (regeringen) och den dömande makten (domstolarna). Detta betyder att medierna inte bara övervakar maktbruket i vårt samhälle utan också utövar makt. För sin del måste medborgarna kunna tolka olika slags medieinnehåll och fatta informerade beslut. Dessutom är det viktigt för allmänheten att få information om nyhetskällor och de sätt på vilka medieinnehållet produceras. Information av detta slag är oavvisligt med tanke på mediernas ansvar gentemot sin publik. Det handlar om öppenhet i relation till (mass)medierna. Man talar även om transparens, det vill säga genomskinlighet, inom mediebranchen. Frågan om att vara eller inte vara medveten om nyhetsautomation hänger således ihop med den grundläggande idén om informerade medborgare.

Den finländska mediebranchen regleras å ena sidan med hjälp av lagstiftning och å andra sidan finns det utrymme för frivillig självreglering. God journalistisk sed eller medieetik har lagfästs i de så kallade journalistreglerna som tolkas av Opinionsnämnden för massmedier (ONM). Dessa etiska regler kan kallas pressens yrkesregler och de handlar bland annat om journalisternas yrkesställning och tillvägagångssätt samt publikens rättigheter. I kärnan av god journalistisk sed finns de processer och metoder med hjälp av vilka medierna producerar och behandlar material (t.ex. granskar fakta) samt publicerar och korrigerar sitt innehåll. Denna form av självreglering är dock frivillig. Alla medier har inte förbundit sig till reglerna och det kan vara svårt att veta vilka nyheter som producerats enligt reglerna. Till all lycka finns det idag en märkning för de medier som har valt att följa journalistreglerna. Medieinnehåll som förbundit sig till journalistreglerna kan få märket ”ansvarsfull journalistik”, till skillnad från desinformation eller kommersiellt innehåll (till exempel marknadsföring). Man vet alltså hur (dvs. enligt vilka riktlinjer och regler) dessa medier skriver sina nyheter.

Journalistreglerna är teknikneutrala och gäller även nyhetsautomation. ONM har nyligen publicerat sitt uttalande om saken. Enligt uttalandet bör redaktionen kunna förstå och förklara de algoritmer som den använder. Redaktionen måste sålunda känna till sina algoritmiska verktyg även om verktygen köpts in. Därtill är det alltid fråga om journalistiska beslut när automation används eller innehållet anpassas. Sådana beslut kan inte utkontrakteras. Enligt journalistreglerna är det nämligen redaktionen som har den journalistiska beslutanderätten – inte till exempel de kodare som skriver direktiven för datorprogrammen. Alla grundläggande beslut om innehållet ska även fattas utgående från journalistiska riktlinjer. Därmed är det sist och slutligen redaktionen som bär ansvar för medieinnehållet även om det helt eller till väsentliga delar genererats automatiskt.

När det gäller allmänhetens ställning förklarar ONM att publiken har rätt att bli informerad om att innehållet genererats automatiskt eller anpassats enligt användardata. Det här betyder att mediebolag måste ange sig själva och medge att deras innehåll (till väsentliga delar) skapats av robotar. Därtill bör medierna skaffa information på ett genomskinligt sätt och ange sina informationskällor, vilket betyder att man till exempel ska hänvisa till de databaser som används av eller matas in i algoritmer. ONM rekommenderar till och med att följande notis publiceras vid sidan av datorgenererade nyheter och skräddarsytt innehåll:

”Detta är en automatiskt genererad/uppdaterad artikel. Uppgifterna i den härstammar från [källa].”

Enligt ONM bör allmänheten ha koll på massmedierna i ett demokratiskt samhälle. I sitt uttalande konstaterar ONM slutligen att ”journalistikens kraft som upprätthållare av ett demokratiskt och faktabaserat samhälle har byggt på att den har kunnat erbjuda varierande perspektiv på världen”. Därför rekommenderar ONM att även algoritmiska verktyg används på ett sätt som främjar detta uppdrag och bygger på mångsidig information.

Det är fortfarande – precis som hittills – viktigt att fundera på vem som skapar ens världsbild. Frågan i sig är ingenting nytt men det finns nya farhågor: man vet allt mindre om de processer genom vilka vår världsbild utformas. Teknisk utveckling har lett till att den makt som medierna utövar blivit ännu mer osynlig. Det finns virtuella aktörer (robotar osv.) som påverkar vårt mediebruk och våra val. Dessa nya verktyg, inklusive algoritmer, är inte neutrala och objektiva – trots att de är osynliga på ytan. Det står människor bakom robotarna. Kanske vi måste skaffa oss nya kunskaper för att kunna hålla oss informerade som medborgare.

Till råga på allt har så kallade plattformar (t.ex. Youtube och Facebook) blivit centrala informationskällor i vår vardag. Dessa plattformar tillhandahåller olika slags innehåll men bryr sig inte om journalistreglerna. De vägrar se sig själva som journalistiska massmedier över huvudtaget. Information om nyhetskällor och hur innehållet produceras eller anpassas behövs ändå minst lika mycket som med anvarsfulla medier. Emellertid måste vi själva vara rädda om vår världsbild. Vi måste kunna kritiskt bedöma nyheter och informationens pålitlighet – med eller utan några märken och notiser.

Jag sitter vid fruskostbordet och upptäcker en ansvarsmärkning i samband med en intressant artikel som dyker upp i mitt nyhetsflöde. Artikeln har således skapats i enlighet med journalistreglerna. Kanske borde jag dela den med mina vänner på Facebook?

”Detta är INTE en automatiskt genererad/uppdaterad artikel. Uppgifterna i den är forskningsbaserade och härstammar från ett par projekt kring nyhetsautomation.”

Se även ”Viestinnälliset oikeudet digitaalisessa murroksessa” och ”Tekoälyjournalismin oikeudelliset haasteet – tekijyys, kannustimet ja vastuu”.